Enerco
26
Jul

Niklas Pettersson: ”Kan man undvika att stå i centrum så gör jag gärna det”

Vad det står på visitkortet är ointressant, i alla fall om du frågar honom själv. Och råkar du befinna dig i ett stålbruk under industrisemestern ska du inte bli förvånad om du hittar honom under ett smutsigt valsverk med arbetskläderna på. Möt Niklas Pettersson; vd för Enercokoncernen.

Vad jobbar du med?

Jag är vd för Enerco. I praktiken innebär det att jag jobbar med väldigt många olika saker. Om man delar upp det i tårtbitar kan man säga att en bit handlar om att jobba med olika typer av affärer; hitta nya kunder och utveckla befintliga samarbeten. I det ingår det också att skapa sig en förståelse för vad kunderna vill ha och förväntar sig av oss, både idag och i morgon. En annan viktig tårtbit handlar om att ta hand om saker som händer här och nu. Det kan vara en kollega som behöver hjälp med någonting, en fråga som behöver bollas eller lösas, något som har gått bra eller något som har gått mindre bra. Ytterligare en tårtbit handlar om att vara ute i verksamheten och träffa medarbetare. Just den biten skulle jag vilja bli bättre på; se till att avsätta mer tid för det. Utöver de här delarna jobbar jag självfallet med Enercos kontinuerliga utveckling, till exempel mål, strategier och ledningsarbete. I det arbetet är de olika tårtbitarna nödvändiga och oerhört viktiga för att fatta rätt beslut.

Förutom att vara vd och delägare i Enerco är du också grundare av bolaget. Hur kommer det sig att du startade Enerco?

Det fanns en idé och en längtan efter att bygga upp en verksamhet med hjärta och engagemang och som på riktigt jobbar med att förstå och hjälpa kunderna med deras utmaningar. Jag visste dessutom att det fanns ett behov och en efterfrågan i vår region, att det här var något som kunderna ville ha. Jag och Roger (Hydén, reds. anm.) har ju kamperat ihop i många år och vi delade många av de här idéerna och värderingarna. Tillsammans har vi många år i branschen och vi har följts åt. Först i GR Sanering där jag började sommarjobba redan under skoltiden och efter det vidare över till Coor Service Management. Efter många år på Coor så kände jag att det var dags för nytt och bestämde mig för att göra verklighet av idéerna. Jag hade samlat på mig nyttiga erfarenheter och kunskaper, både i ett mindre entreprenörsbolag som GR och i ett stort nordiskt bolag som Coor, men också genom alla år med Roger som kollega, vän och mentor. Jag har honom att tacka för mycket, inte minst de utmaningar som jag har fått och utvecklats av. Ett halvår efter starten av Enerco klev Roger in som huvudägare vilket gav oss möjlighet att tillsammans bygga upp något utifrån våra samlade erfarenheter och kunskaper. För mig som är uppvuxen med att serva industrierna här kändes det extra fint att få göra något riktigt bra.

Du är alltså uppvuxen med industrierna i Mellansverige. Kan du berätta mer om din bakgrund?

Jag är uppvuxen i en liten by som heter Hästbo som ligger utanför Torsåker i Hofors kommun. Från första till sjätte klass gick jag i Bodås skola; en liten byskola där vi var tre elever i min årskull. Just det gjorde att jag också umgicks med de som var äldre. Näsan alla mina kompisar hade moped och det väckte tidigt ett motorintresse i mig. Jag fick min första cross när jag var sju, när jag var elva hade jag moped och från femton EPA-traktor. Totalt har jag nog haft 15 olika mopeder genom åren. Jag älskade att meka, skruva isär, lackera och renovera. Teknikintresset har följt med mig hela vägen, samtidigt som jag alltid har haft ett stort intresse för det teoretiska. Jag läste naturvetenskapliga programmet på gymnasiet och gick ut med fina betyg. Efter det jobbade jag som lärarvikarie inom IT, som bilmek och därefter deltid på GR Sanering, samtidigt som jag funderade på vad jag skulle plugga vidare till. Ett tag var jag på väg till Linköping för att läsa vidare inom IT, men jag trivdes så bra på GR. Istället gick jag in till Roger och frågade om det fanns några utmaningar för mig där. Roger nappade och tillsammans gjorde vi en plan för vad jag borde läsa och i vilken roll jag skulle kunna göra mest nytta framöver. Så jag började plugga ekonomi och projektledning på distans, samtidigt som jag fortsatte jobba. När det sedan blev en ledig gruppchefstjänst i Hofors frågade Roger om jag var intresserad, och jag sa ja direkt. Det var ett självklart beslut. Jag visste att yrkesrollen hade alla delar som intresserade mig; många bollar i luften, serva kunder, lösa problem och se till att vardagen funkar för alla. Så 23 år gammal blev jag plötsligt chef över mina gamla kollegor.

Hur kändes det?

Självklart var det ovant. Men alla var väldigt snälla mot mig. Det var nog Roger som i så fall fick ta skit för sådant som gick fel för mig. (skratt) Konstigt nog är det där något som har följt mig hela livet, att vara yngst i de flesta sammanhang.

Och nu är du 38 och det står koncern-VD på visitkortet. Hur känns det?

Att ha den rollen är givetvis fantastiskt roligt och utmanande och självklart något jag är glad och stolt över. Titeln som sådan tycker jag däremot är ganska oviktig, om jag ska vara ärlig. Jag har alltid haft lite svårt för titlar. Jag vet ju att det är viktigt i en organisation med uttalade roller och att någon måste ansvara och fatta beslut. Men en titel kan också göra att man betraktas på ett visst sätt och det gillar jag inte. Kan man undvika att stå i centrum så gör jag gärna det. Vi är i grunden alla lika, oavsett titel. Det var också ett av målen med Enerco, att det skulle kännas familjärt och att det är vi tillsammans som skapar något.

Har det blivit så?

Jag tror och hoppas det, även om jag självklart förstår att vi alltid kan bli ännu bättre. Jag vill att våra medarbetare känner att det är nära till ledningen, att det är öppet och högt till tak. Både jag och Roger får då och då höra att vi är för snälla och för mjuka, men hade vi inte varit det tror jag inte att vi hade haft det här bolaget. Vi måste göra saker och ting med hjärtat, annars funkar det inte.

Enerco fyller fem år i år – hur ser du på utvecklingen hittills?

Det har varit en fantastisk resa. Jag får nypa mig i armen när jag tittar tillbaka. Vi har alltid haft höga ambitioner med Enerco om vad vi skulle bli och uppnå. Men målet var inte att bygga ett bolag som omsätter 500 miljoner. Det var att skapa ett bolag där folk kan trivas och där vi kan göra nytta för våra kunder. Vi är på god väg dit och det känns väldigt bra.

Vad har du för mål med Enerco?

Målet är att fortsätta göra bra saker för våra kunder. Om vi lyckas med det kommer vi att fortsätta växa, i vilken takt det blir får framtiden utvisa. För mig och Roger är det mycket resan som är målet, att bygga upp något som man kan vara stolt över. Personligen blir jag rastlös när det blir förvaltning. Jag vill vara i rörelse, se att det går.

Apropå att vara i rörelse – det sägs att du brukar rycka ut och göra underhållsjobb under sommarstoppen. Stämmer det?

Ja, det stämmer. Under industrisemestern blir det en speciell känsla på jobben, en slags stämning som jag alltid har gillat. Plus att det är roligt att kunna vara med och bidra praktiskt när vi har som mest att göra. Jag brukar hoppa in och jobba där det behövs, eller där någon är villig att ta emot mig. (skratt)

Sitter takterna från GR-tiden fortfarande i?

Det får andra avgöra. Men jag gillar fortfarande att meka och skruva och att skita ner mig. För ett tag sedan kom jag på att jag skulle prova på att köra rally och att bygga en rallybil. Hur svårt kan det vara, tänkte jag och började googla. Det tar ju väldigt mycket längre tid för mig än för någon som är rutinerad, men det blev en bil i alla fall.  Jag tycker att det är avkopplande att gå ut i garaget och skruva. Dessutom behöver jag jobba med kroppen för att må bra. Ibland springer jag lite, ibland har jag något projekt med huset och ibland mekar jag. Jag är tacksam för att jag har en förstående och stöttande fru och familj som står ut. Jag är typen som kan glömma bort att äta ibland för att jag blir så fokuserad på något.

När mår du som allra bäst? I en skitig verkstad eller på kontoret?

I min yrkesroll behöver jag båda, för att må och göra bra. I verkstaden eller på industrigolvet kan jag förstå vår vardag på ett sådant sätt att jag sedan kan fatta rätt beslut, när jag sitter på kontoret. Som människa mår jag allra bäst när jag är hemma eller i sommarstugan med familjen; min fru, mina två döttrar och nära och kära. Den hårda vägen har jag insett att jobbet periodvis har tagit för mycket fokus och att det har påverkat både mig och min familj negativt. Det vill jag inte uppleva igen. Därför försöker jag vara noga med återhämtning och framför allt att visa för dem i min närhet hur mycket de betyder för mig.