30
May

Roger Hydén: ”Vissa kanske tyckte att det var ett skitjobb att köra sopmaskin på en industri. Jag såg det som ett privilegium”

Många känner honom som entreprenör, affärsman och tidigare ägare av GR-sanering i Hofors. Färre vet att han växte upp i en enrummare, att han vann SM-guld i kanot redan som tonåring och att ett alldeles särskilt samtal med en vän fick honom att omvärdera livet – och förverkliga sina drömmar. Möt Roger Hydén; huvudägare och styrelseordförande i Enerco.

Vad jobbar du med?

Jag är huvudägare och arbetande styrelseordförande i Enerco. I praktiken innebär det att jag jobbar med alltifrån att hitta och bygga upp nya partnerskap med kunder till att sköta omvärldsbevakning och fundera kring hur Enerco ska utvecklas och arbeta framåt. Mycket handlar också om att lösa saker här och nu, ofta i tätt samarbete med Niklas Pettersson som är Enercos vd.

Om vi skulle backa bandet – hur ser din bakgrund ut?

Jag är född i Gävle, men kom till Hofors när jag var 14 dagar gammal. Mina föräldrar var bara 20 år när jag föddes. Pappa jobbade i byggsvängen och var borta hela veckorna, mamma var hemma med mig och senare min bror, som är fem år yngre. Vi bodde i en enrummare i Rönningen (bostadsområde i Hofors, reds. anm.) och jag hade en jättebra uppväxt. Mycket ungar, aldrig ensam.

Att driva eget och jobba inom industrin, var det något du drömde om redan då?

Absolut inte. Att bli chef eller driva företag fanns inte ens i min världsbild. Mina första tankar om vad jag skulle jobba med var idrottslärare eller polis, men livet tog andra vägar.

Varför ändrades planerna?

När jag var 11 började jag paddla kanot och då blev idrotten mitt allt. Som 12-åring vann jag mitt första ungdoms-SM, det blev kanotgymnasium i Sollentuna och efter det siktade jag på OS. Att plugga vidare sköt jag på framtiden. 1986 vann vi från Hofors SM-guld i K4, men något OS blev det aldrig och två år senare lade jag av. Då var jag 24 år gammal, hade blivit pappa och hade jobbat på GR Sanering i Hofors i några år.  När jag lade idrotten åt sidan och för första gången kunde lägga allt fokus på jobbet insåg jag att jag trivdes sanslöst bra. Jag älskade verkligen att vara i ett serviceyrke. Vissa kanske tyckte att det var ett skitjobb att köra sopmaskin på en industri. Jag såg det som ett privilegium. Jag kände att jag gjorde snyggt och att jag gjorde skillnad för kunden. Den känslan hänger fortfarande kvar hos mig. Hela idén med Enerco är att vi ska göra nytta hos våra kunder och hjälpa dem att bli bättre. För mig har det alltid handlat om det.

Från GR Sanering till Enerco – hur såg den resan ut?

Jag fortsatte på GR och fick mer och mer ansvar. 1992 försvann halva omsättningen över en natt när Sverige gick in i en ekonomisk kris. Bolaget gick i konkurs. En tid senare köpte jag och min svärfar Leif Persson konkursboet och blev delägare med 50% var. I 12 år drev vi bolaget tillsammans. Vi hade många bra år men också några riktigt tuffa. 2005 delade vi på oss. Jag köpte ut Leif och blev ensam ägare. Med både tur och skicklighet lyckades vi under de kommande åren få många nya kunder. På tre år nästan tredubblade vi omsättningen. Det väckte såklart intresse hos andra bolag. 2008 hörde Coor Service Management av sig och ville köpa verksamheten. Jag fick ett bra intryck av dem som bolag och det kändes som helt rätt väg att gå, så jag sålde GR. I totalt 6,5 år jobbade jag inom Coor och fick lära mig en hel del nytt. Framför allt fick jag träffa och jobba med många underbara kollegor. Men den strategiska inriktningen i bolaget förändrades och jag kände inte att jag kom till min rätt längre. Hösten 2014 sade jag upp mig. I januari 2015 startade min kollega och vän Niklas Pettersson Enerco och i juni samma år gick jag in i bolaget.

Vad var det som fick dig att satsa på Enerco?

Jag såg Enerco som en möjlighet att få vara med från början och forma något riktigt bra utifrån de lärdomar och kunskaper som jag samlat på mig under åren. Dessutom visste jag att Niklas och jag kompletterar varandra perfekt. Jag är visionär, värderingsstyrd och målar ofta med stora penseldrag. Niklas är otroligt intelligent, skarp, analytisk och mycket trygg i kalkyler och i strukturellt tänk. Vi är båda noga med detaljer fast på olika sätt. Tillsammans är vi helt enkelt skitbra. (skratt)

Hur tycker du att det har gått då?

Det har gått fantastiskt bra! Vi har vuxit från 0 till 500 medarbetare på fem år och vi har en otroligt engagerad organisation, vi finns på flera orter och vi omsätter omkring en halv miljard idag. Även om vi har våra utmaningar så verkar det som om både kunder och medarbetare trivs och det är jag oerhört stolt och tacksam över. Samtidigt måste man vara medveten om att allt går upp och ner. Corona-situationen som vi befinner oss i nu är otroligt allvarlig och fruktansvärd på alla plan, inte minst på det personliga. Jag känner stor rädsla för att någon i min närhet, familj eller kollega, ska drabbas. Där har vi ett stort gemensamt ansvar att verkligen respektera de rekommendationer som gäller. Det är livsviktigt. Som bolag har vi hittills inte drabbats lika hårt som i de mest utsatta branscherna, men vi har ändå tappat betydande volymer och tvingats till tuffa omställningar. Ingen kan ännu se hela omfattningen av det här. Enercos förmåga att tänka nytt och att hitta innovativa lösningar för att hjälpa våra kunder, i både med- och motgång, gör att jag ändå känner stor tillförsikt för framtiden.

Hur är din förmåga att hantera motgångar?

Det är nog blandat. Om jag känner att jag eller någon i vår organisation slarvat eller liknande stiger pulsen och jag vill omedelbart rätta till felet. Om det däremot står utanför egen kontroll har jag lättare att bara släppa. Att dra lärdomar av både egna fel och kriser är viktigt och att hela tiden blicka framåt och se nya möjligheter.

Hur är du som chef och ledare?

Jag är ganska bra på att motivera och inspirera. Länge trodde jag att jag inte passade som chef. I min värld var en chef en som hade svar på allt, pekade med hela handen och aldrig vek sig. Och jag hade alltid fått höra att jag var ”för snäll”. Mitt i livet insåg jag att det här med att vara snäll inte var så dumt och att det dessutom får mig att må bra.

Varför får det dig att må bra?

Om jag skulle ranka saker i mitt liv som jag är mest glad över att jag gjort så hamnar det här med hjälpandet väldigt högt. Det är de gånger som jag har hjälpt andra människor på något sätt, fått dem att växa eller utvecklas, som jag bär med mig. Jag har tjänat en del pengar genom åren, men jag har också gett bort mycket. Det tror jag att jag har med mig från min mamma. Hon präntade tidigt in i mig att det alltid finns människor som har det sämre och att man ska göra vad man kan för att hjälpa till.

Apropå att tjäna pengar – det ryktas om att du har en Ferrari i ditt garage. Stämmer det?

(ett förläget skratt) Ja, det stämmer faktiskt och det finns en ganska speciell historia kring det. När jag sålde GR Sanering till Coor fick jag bra betalt. I samma veva drabbades en god vän till mig extremt hårt. Han förlorade två familjemedlemmar på kort tid och jag minns att vi satt i ett samtal där han sa något som fastnade direkt. Han sa ungefär: ”Passa på att göra det du drömt om nu, Roger! Livet kan förändras på ett ögonblick. Åk hem till Lena (Rogers fru, reds. anm.) och gör en lista på allt ni velat göra i livet och se till att förverkliga det nu när ni kan. Vi skulle göra allt senare och nu är det försent.” Jag gjorde precis som han sa. Jag och Lena skrev den där listan och vi såg till att göra allt vi ville. Familjen hade fått betala ett högt pris för allt mitt jobbande, så att resa och umgås tillsammans blev det viktigaste. Eftersom jag har ett stort motorintresse och alltid har haft det, kom den osannolika pojkdrömmen om att ha en egen Ferrari, också med på listan.

Har de förverkligade drömmarna gjort dig lyckligare?

Absolut! Att resa och umgås hela familjen ger gemensamma minnen och upplevelser som betyder jättemycket. Att ha möjlighet att bo vackert och nära naturen är också en fantastisk förmån. Men när det gäller materiella saker har min syn förändrats en del. Händelser i min närhet har gjort att jag vet vad som är viktigt, när det kommer till kritan. Nära vänner har drabbats hårt av sjukdomar. Vi har haft arbetsplatsolyckor där medarbetare har fått hela sina liv förändrade för alltid. Det stämmer verkligen att den som är frisk har tusen önskningar, den som är sjuk har bara en. Den vetskapen är viktig att komma ihåg när man tycker vardagen är jobbig. Och där gör en Ferrari i garaget definitivt ingen skillnad.

 

 

Copyright 2016 © Enerco Group AB